Skridskobanan.
”Du har en beundrare”, sa
Tobbe. Vi var på Lundbys skridskobana och lekte parsista. Jag tittade mig
omkring. Eva tittade på mig. När jag tänkte efter hade hon sökt sig till mig
hela tävlingen. Eva, en av de två sötaste flickorna på skolan. Hon var ju ihop
med Håkan. Vid spårvagnshållplatsen efteråt smekte jag henne. På kvällen
träffades vi. När vi skildes följde jag henne till hennes port nära
Kyrkbytorget. Jag dansade hem i natten. Det var mitt livs lyckligaste stund. Vi
stod utanför biblioteket. Lotta hade en radio. ”She loves You” och ”Can´t buy
me love”, sjöng The Beatles. Vi lekte sanning och konka hemma hos Lotta. Lotta
var en bra tjej, men hon var inte särskilt snygg. Det var synd. Lena hade långt
ljust hår. Hon var lika snygg som Eva. Hon var ihop med Inge. Håkans bästis.
Det var Inge och Håkan som ordnade fester och det var dom som la beslag på de
snyggaste tjejerna.
Lena ville mig någonting. Hon och hennes kompis Sofie tog
med mig ut. Vi stannade utanför Lenas port nära Evas. Lena kysste mig. Våra
läppar möttes. Jag förstod ingenting. Eva och Lena. Skolans två snyggaste
tjejer. Håkans och Inges. Dom var mina.
”Varför är du inte med
oss”? Varför är du i jämt kyrkbyn”, undrade Olle. ”. Det är där tjejerna finns,
svarade jag uppriktigt. ”Vad är det för mening med att bara leva i Färjenäs,
bara lyssna på engelsk musik, fantisera att vi skall bli kolgruvearbetare och
tycka synd om oss själva, när allting finns om hörnet”. ”Jag tycker att du
skall lyssna på Jimi Hendrix och skaffa dig tjejer. Hendrix spelar på Cirkus
nästa helg. Följ med mig dit så skall du få höra Pete Townsends överman”.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar