Men

Men.

Tom skrev ett mail. Han skrev till Fredrik Reinfeldt. Hej! Nittonhundranittionio utsattes jag för elchocker. Jag fick bestående men. Jag har anmält det, men två gånger fått svaret att ”inget fel begåtts”. Jag hävdar inte att någon gjort något som går emot hur man brukar ge elchocker. Jag hävdar bara att jag fått bestående skador, och att det väl inte är avsikten med vård. Jag var utarbetad och togs in på psykiatrisk avdelning vid Borås lasarett. Jag var mycket deprimerad. Den sista knäcken för mig hade varit Backabranden. Jag var då krisansvarig vid Burgårdens gymnasium. Under tio dagar försökte läkare och avdelningsansvarig, övertyga mig om att elbehandling är ofarligt. Jag vägrade. Så gjorde också min hustru. Den elfte dagen tidig morgon rullades jag ned till elrummet. Tre tidiga morgnar fick jag elchocker. Efter den tredje kom kramperna tillbaka spontant. Det liknade status epileptikus. Jag fördes i ilfart till intensivavdelningen. Där sövdes jag ned. Det dröjde tolv dygn innan jag kunde väckas upp utan kramper. Jag hade då svårt att tala. Jag kunde inte gå. Jag kunde inte räkna eller skriva. I dag har jag svårt att gå. Jag kan absolut inte springa. Tidigare var jag mycket aktiv. Jag spelade tennis, seglade, åkte skidor, och tränade en del på gym. 

Nu kan jag räkna. Jag kan inte skriva med penna. Jag hittar ord ganska bra igen, men ofta är det fortfarande tomt. Jag önskar en upprättelse. Min livskvalitet är mycket sämre. Det kan ingen göra någonting åt. Jag har behandlats som skräp av sjukvården när jag anmält skadan. Det är ytterligare nedbrytande. Jag önskar en upprättelse. Vänliga hälsningar! Tom. Efter några veckor kom svar från regeringskansliet. Bäste Tom, Tack för dina e-brev som har inkommit till Regeringskansliet. Du skrev ursprungligen till Arbetsmarknadsdepartementet och till statsminister Fredrik Reinfeldt men då ditt ärende faller inom Socialdepartementet och socialminister Göran Hägglunds ansvarsområden i regeringen har jag fått i uppgift att svara dig. Låt mig inledningsvis säga att jag tycker att det var starkt av dig att skriva. Jag förstår att det inte kan ha varit lätt, då det måste ha dragit upp många jobbiga och påfrestande upplevelser och jag beklagar verkligen att du inte mår bra idag. Det är givetvis viktigt att alla människor kan känna sig trygga med att den svenska hälso- och sjukvården ger en god vård när de behöver den. Det är landstingens ansvar att se till att medborgarnas behov av vård tillgodoses på ett tillfredställande sätt. 

Mot bakgrund av ditt brev måste jag emellertid nämna att varken statsråd eller anställda vid Socialdepartementet kan ta ställning i enskilda fall inom hälso- och sjukvården. Detta innebär att jag inte får kommentera din situation ytterligare men däremot vill jag nämna något mer generellt om ECT och vilka möjligheter det finns på ett generellt plan att kunna förmedla sina klagomål gällande det man har varit med om i vården. ECT är en av de metoder för behandling av svåra depressionstillstånd som Socialstyrelsen rekommenderar i de nationella riktlinjerna för vård vid depression och ångestsyndrom. Socialstyrelsen gjorde för ett par år sedan en granskning av ECT-behandling vid sju kliniker i tre tillsynsregioner. Resultatet visar att en övervägande del av patienterna erhållit god effekt av behandlingen. Samtidigt fann Socialstyrelsen brister i dokumentationen i patienternas journaler och i vårdens uppföljningar av minnesstörningar och andra kognitiva problem i samband med ECT. Man fann även brister i dokumentationen när det gäller information till patienten. Hälso- och sjukvården ska enligt hälso- och sjukvårdslagen bedrivas så att den tillgodoser patientens behov av trygghet och säkerhet i vården och behandlingen. 

Patienten ska ges individuellt anpassad information om de metoder som finns. Det är hälso- och sjukvårdshuvudmännens ansvar att se till att detta följs. Eftersom ECT är en metod som, enligt Socialstyrelsens riktlinjer, rätt använd har god effekt men som samtidigt kan ge biverkningar, är det naturligtvis av högsta vikt att behandlingen ges på goda grunder, att patienten har fått information om behandlingen och att dokumentationen sköts på ett sätt som möjliggör uppföljning och kvalitetssäkring. Socialstyrelsen har i september 2011 i ett särskilt meddelandeblad (nr 7/2011) förtydligat vilka regler som gäller angående information och patientens delaktighet vid ECT. Om du har vidare frågor eller synpunkter om ECT-behandling får jag hänvisa dig att ta kontakt med Socialstyrelsen. Mot bakgrund av ditt brev vill jag nämna att den som drabbas av skada i hälso- och sjukvården kan ha rätt till ersättning enligt patientskadelagen. Regeringen har emellertid inte möjlighet att uttala sig om frågan om utbetalning av patientskadeersättning i enskilda fall. Enligt patientskadelagen är alla vårdgivare skyldiga att ha en patientförsäkring som täcker den lagstadgade patientskadeersättningen. Landstingen är försäkrade genom Landstingens Ömsesidiga Försäkringsbolag (LÖF). 

Den som är missnöjd med LÖF:s beslut om patientskadeersättning ska utbetalas har möjlighet att vända sig till den fristående Patientskadenämnden. Utöver detta är det också möjligt att väcka talan mot LÖF vid allmän domstol. Vidare vill jag nämna att alla som söker vård ska få en medicinsk bedömning av sitt hälsotillstånd. Det är denna medicinska bedömning som ska utgöra grunden för vårdgivarens prioritering och för vilken behandling som patienten ska erbjudas. Den behandling som sätts in ska bygga på vetenskap och beprövad erfarenhet. Detta statueras i patientsäkerhetslagen där det står att hälso- och sjukvårdspersonalen inom den svenska sjukvården ska handla i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet. Bestämmelsernas syfte är att förebygga skador och eliminera risker i vården. Om en patient anses ha blivit dåligt bemött inom hälso- och sjukvården så är det viktigt att dessa erfarenheter kan tas till vara och leda till förbättringar. För detta ändamål har många sjukhus en patientvägledare eller patientombudsman som man kan vända sig till. Det finns också en möjlighet att vända sig till patientnämnden i sitt landsting.  

 

Patientnämnderna skall utifrån synpunkter och klagomål stödja och hjälpa enskilda patienter och bidra till kvalitetsutvecklingen i hälso- och sjukvården. Detta genom att hjälpa patienter att få den information de behöver, hjälpa patienter att vända sig till rätt myndighet, främja kontakterna mellan patienter och vårdpersonal, samt rapportera iakttagelser och avvikelser av betydelse för patienterna till vårdgivare och vårdenheter. Om man anser att det finns brister i hälso- och sjukvården finns också möjligheten att vända sig till Inspektionen för vård och omsorg (Ivo). Sedan den 1 juni 2013 har Ivo det ansvar som Socialstyrelsen tidigare hade att på nationell nivå utöva tillsyn över hälso- och sjukvården. Jag vill således nämna den möjlighet som finns att vända sig med klagomål rörande hälso- och sjukvården till Ivo. Den 1 januari 2011 trädde en ny patientsäkerhetslag ikraft, med ett delvis nytt ansvarssystem för yrkesutövare inom hälso- och sjukvården. Målet med en fokusering på ökad patientsäkerhet är att minimera antalet fel som begås inom vården och därmed skapa en säkrare vård. Att brister i vården anmäls är en förutsättning för att rutiner ska kunna rättas till och att vården ska bli säkrare. En fungerande klagomålshantering är viktig för att upprätthålla en hög patientsäkerhet. Jag förstår om detta inte var det svar som du hade hoppats på, men jag vill än en gång tacka för att du tog dig tid att skriva och berätta om dina erfarenheter. Jag önskar dig allt gott! Med vänliga hälsningar! Linnea Gullholmer. Brevsvarare för socialministern, Socialdepartementet. Jam hjälpte Tom att skriva tillbaka. Tack för ditt svar Linnea! Anledningen till att jag skrev till Fredrik, var att jag blir bortkollrad på lägre instans. Jag orkar inte längre bråka med människor som bara vill avsluta mitt ärende med ett nej. Jag var rädd för ECT. I tio dagar vägrade jag. Min hustru också. Mitt liv är förstört. Det kan inte vara vårdens uppgift. Jag önskar någon form av upprättelse. Hur vänder jag mig till EU? Jag kan inte få mitt liv tillbaka. Jag vill inte att detta skall lämnas som ingenting hänt. Vad är nästa högre instans. Skall det lösas i Sverige vill jag ha din hjälp. Jag orkar inte driva det mer på lägre instans. Vänliga Hälsningar! Tom.