Elevråd

Teknisk Linje. 

Jag övertalades att ställa upp i valet till elevvårdsordförande. Det var jag, Fransson och en klyftig tjej som hette Lisa. Eleverna röstade men rektor bestämde. Vad som egentligen hände vet jag inte men Fransson blev ordförande. Jag fick ansvar att starta ett skoldisko, och Lisa fick ingenting. Det var Fransson och jag som gjorde skoltidningen. Han var smart och väldigt rolig. Diskot blev ett äventyr och en succé. Två gånger var Doris där med bandet Plums. En gång var Tommy Rander där. Fler och fler elever kom till våra diskon. Sniffarna kom också dessvärre. Vi hade ju själva ansvar för ordningen. Till slut kom t.o.m. SniffarTommy. Han var flera år äldre och bodde förstås i Solgårdarna. Sniffarna höll till i Krokängsparken. En gång gick en polisman in där ensam. Dom slog ihjäl honom. Alla var rädda för Tommy. Jag var ytterst ansvarig för ordningen på skoldiskot. Konstigt nog betalade han utan protester. Han var som ett lamm hela kvällen och när vi stängde gick han utan protester. Kanske var han väldigt glad över att bli insläppt.

Första året på gymnasiet gick jag på Lundby. Teknisk linje. I en annan klass gick en tjej som var sagolik. Första gången jag såg henne var på fritidsgården vid Wieselgrensplatsen. Björn Skifs hade spelat. En pytteliten mörkhårig prinsessa seglade fram över golvet. Hon var fullkomligt perfekt. Hon svävade fram. Fötterna nuddade inte golvet. Hon var helt unik. Hon hette Kristina Lindberg. Kristina blev Sveriges mest utvikta senare. På skolan stod vi i var sin ända av entrén och såg på varandra. Jag kom från ena hållet där tekniken låg. Hon läste på ekonomilinjen och var klasskamrat med Olle. Dom kom från andra hållet. Vi träffades på en fest i Lundby. Kristina och jag blev ensamma i ett litet rum. Jag såg in i hennes vackra ögon i hennes absolut perfekta ansikte. Vi kysstes. Då stormade Olle in i rummet. ”Lyssna inte på honom, sådär säger han till alla”. Magin var bruten och tillfället förstört. Olle vann ju ingenting men var säkert svartsjuk så klart. Kristina var ihop med Danne i Tages. Han var mycket äldre och hade hög status. Man skulle spela i ett band.

När jag var 18 var jag i Floda en sommar. Mormor hade en sommarstuga där. Jag lärde känna bröderna Anders och Erik Couro. Vi var ett gäng killar och tjejer som brukade träffas nere vid sjön. På dagarna badade vi och snackade. På kvällarna gjorde vi en brasa och berättade spökhistorier. Anders hypnotiserade oss, Fast på mig funkade det inte. En amerikan var där och rökte braj. Efter en pipa sprang han mellan träden och skrek ”I´m invisible, I´m invisible”. Amerikaner alltså! ”Jag är Jesus”. Fåke tittade på mig med sorgsna ögon. Han hade blivit konstigare och konstigare. Vi hade lyssnat på Beatles om och om igen. När Pink Floyds första platta kom trodde vi att det inte var sant. Kunde man göra sådan musik. Skriva sådana texter. The gnom, och så småningom ”The Wall”.

Sussi var ett år äldre än oss. Hon var jättesnygg. Hon hade egen lägenhet vid cykelaffären. Hon jobbade på bank och tjänade pengar. Men hon var inte så smart. Hennes kompis var liten, tjock och mörk. Jag var ihop med Sussi och Fåke var liksom ihop med den tjocka. Vi drev alltid med dom. Jag gjorde slut med Sussi. Så vansinnigt dumt av mig. Hon hade allt. Hon tillfredställde bara inte min fåfänga. Intelligens är attraktivt för att man vill ha mer av det man har för lite av. Jag hade så det skulle räckt till oss båda. Dumhet är något annat. Det är en aktiv process som driver mig till vansinne. Sussi var fin. Hon var inte smart, men bara lite långsam. Vad gör det. Hon var inte korkad.