Här igen.
Nu sitter jag här igen. Jag har varit ute på min eftermiddagspromenad. Det regnade inte, men vi hade med oss paraply, ifall. Jag ringde Inger och sedan Gunnel. Det är Axels döttrar. Gunnel bor på gården. Hon kommer att vara där hela sommaren, så det går bra att hälsa på. När som helst. Hur åker man båt från Öckerö hamn? Man kan runda Björkö, norr om, och sedan ta in till inre farleden. Vid Vockards hus, tar man av åt söder, och kör försiktigt in. Det ligger en böe, i infarten. Där tar man det lugnt. ”Du minns väl Trollö”, sa Gunnel. Klart jag gör. Idag går matchen på TV. Finalen i fotbolls-VM. Tyskland mot Argentina. Jag har hållit på Tyskland hela turneringen. Nu när Sverige inte är med. Tyskarna spelar så fint. De kan kortpassningsspel, men spelar framåt. Det är tråkigt att se alla dessa bakåtpassningar som många lag gör. Spanien är värst. Nu regnar det. Det hörs mot fönstret. Snart skall jag äta. Klockan är kvart i fem, på eftermiddagen. En lapp har kommit från biblioteket. Min bok finns inne. Jag beställde en bok om vadfiske på Rörö.
På nätet gjorde jag en annan beställning. Det var en svart färgpatron till skrivaren. Tre hundra kronor. Dyrt? Det var original. Den skall komma i brevlådan. Jag har ingen brevlåda längre. Nu är det ett skåp i svalen. Innanför entrén. Man måste kolla regelbundet. En klar försämring. Igår tvättade jag. Underlakan, bäddlakan, och örngott. Samtidigt tvättade jag kalsonger, strumpor, och tröjor. Jag får hjälp med matinköp en gång per vecka. Jag får två ledsagade promenader per dag. Var tredje vecka får jag hjälp med städning. Själv sköter jag tvätt, samt värmning av mat. Jag har slutat med kommunal mat. Nu är det bara ICA:s. Hälften vanliga, och hälften runda plastbyttor. Nu plingade det. Maten är varm. Det blev en fyrkantig, med kyckling och ris. Kyckling Jacob. Det är banan i också. Gott. När jag var liten åt vi nästan alltid potatis. Aldrig ris. Makaroner sällan. Så blev det med Agnes också. T.o.m. vår kanin älskade potatis. Jag lagade alltid fiskrätterna. Med ”King Edvard” potatis. Sedan började jag med lövbiff. Agnes älskade vitlökssmör. Hon gjorde även kassler med ananas i ugn. Med ost på. Senare har jag läst att det var innematen på åttiotalet. Jag älskar bröd. Riktigt bröd. Förr fanns det inte i Sverige. Det fanns bara sötlimpor, av olika sorter.
Nu sitter jag här igen. Jag har varit ute på min eftermiddagspromenad. Det regnade inte, men vi hade med oss paraply, ifall. Jag ringde Inger och sedan Gunnel. Det är Axels döttrar. Gunnel bor på gården. Hon kommer att vara där hela sommaren, så det går bra att hälsa på. När som helst. Hur åker man båt från Öckerö hamn? Man kan runda Björkö, norr om, och sedan ta in till inre farleden. Vid Vockards hus, tar man av åt söder, och kör försiktigt in. Det ligger en böe, i infarten. Där tar man det lugnt. ”Du minns väl Trollö”, sa Gunnel. Klart jag gör. Idag går matchen på TV. Finalen i fotbolls-VM. Tyskland mot Argentina. Jag har hållit på Tyskland hela turneringen. Nu när Sverige inte är med. Tyskarna spelar så fint. De kan kortpassningsspel, men spelar framåt. Det är tråkigt att se alla dessa bakåtpassningar som många lag gör. Spanien är värst. Nu regnar det. Det hörs mot fönstret. Snart skall jag äta. Klockan är kvart i fem, på eftermiddagen. En lapp har kommit från biblioteket. Min bok finns inne. Jag beställde en bok om vadfiske på Rörö.
På nätet gjorde jag en annan beställning. Det var en svart färgpatron till skrivaren. Tre hundra kronor. Dyrt? Det var original. Den skall komma i brevlådan. Jag har ingen brevlåda längre. Nu är det ett skåp i svalen. Innanför entrén. Man måste kolla regelbundet. En klar försämring. Igår tvättade jag. Underlakan, bäddlakan, och örngott. Samtidigt tvättade jag kalsonger, strumpor, och tröjor. Jag får hjälp med matinköp en gång per vecka. Jag får två ledsagade promenader per dag. Var tredje vecka får jag hjälp med städning. Själv sköter jag tvätt, samt värmning av mat. Jag har slutat med kommunal mat. Nu är det bara ICA:s. Hälften vanliga, och hälften runda plastbyttor. Nu plingade det. Maten är varm. Det blev en fyrkantig, med kyckling och ris. Kyckling Jacob. Det är banan i också. Gott. När jag var liten åt vi nästan alltid potatis. Aldrig ris. Makaroner sällan. Så blev det med Agnes också. T.o.m. vår kanin älskade potatis. Jag lagade alltid fiskrätterna. Med ”King Edvard” potatis. Sedan började jag med lövbiff. Agnes älskade vitlökssmör. Hon gjorde även kassler med ananas i ugn. Med ost på. Senare har jag läst att det var innematen på åttiotalet. Jag älskar bröd. Riktigt bröd. Förr fanns det inte i Sverige. Det fanns bara sötlimpor, av olika sorter.
I Saluhallen började riktigt bröd säljas.
Surdegsbröd är gott. Det går också att baka vanligt bröd som är gott. Agnes
kunde. Nu äter jag inget bröd. Min syster, som är läkare, har hittat på att jag
inte tål gluten. Min dotter brukar bjuda på bröd. Det smakar underbart, med
riktigt smör, och ost. Kaffet blir godare då. Jag äter en banan till frukost.
En frusen skål mat till lunch. Ett vanligt fruset paket till middag. Två
körsbärstomater till mellanmål. Två kokta ägg till kvällsmat. Jag dricker
mycket saft. Det är min last. Några gånger har jag köpt mörk choklad. För ett
år sedan, köpte jag glass några gånger. Jag använder aldrig diskmaskinen. Jag
äter inte på tallrik. Bestick sätter jag i en skål vatten. Diskar av dem
ibland. Diskar min kaffekopp ibland. När jag var liten gjorde jag filbunke, på
landet. Nu äter jag fil någon gång. Det glömde jag förut, men det är väldigt
skiftande. Mest för att glutenfri musli är så meningslös. Min vän Åke, lärde
mig att gå till ”end” i en lång text. På vanlig PC kunde jag allt sådant där.
Nu på mac kan jag inget. Jag vet inte om matchen börjar klockan tjugoett. Det
kanske är försnack bara. Jag älskar kvinnan i mitten på soffan. Hon kan
verkligen fotboll. Det märks att hon lever med den. En gång hade hon glasögon
på sig. Varför inte oftare? Förr tänkte jag mycket på sex. Nu nästan aldrig.
Min mobil visslar när det kommit ett mail. Nu har den börjat vissla ändå. Åke vill inte lämna in den. Den har ett allvarligt fel, som han inte tar på allvar. Det går inte att avsluta samtal med den. Ibland blir jag sittande i fem minuter. Skärmen är bara svart. Varje dag spelar jag en stund på min keyboard. ”Blott en dag”, är min favorit. Psalmen alltså. Jag har hittat ett underbart sound. Jag har en separat mixer, och ett separat reverb. Jag har mycket eko nu. Både på sång, och keyboard. Hög volym. Igår kom jag att tänka på en sak. Hur lyhört här är. Tänk om grannarna hör min sång. Jag spelar med lurar, för att inte störa. Tänk om de i alla fall hör bara min sång. Sådant kan låta hemskt. Det vet jag. Efter att jag tänkt på det, har jag slutat sjunga. Nu tänker jag bara sången, medan jag spelar. Nu visslade telefonen igen. Inget mail har kommit. Inget SMS. Något är fel. Ett nytt mail syns i telefonen, men inte i datorn. Klockan är arton och tio. Jag har nyss ätit. Hur går det i Ukraina? Jag har många läsare därifrån, på min blogg. Jag bjöd in Gunnel och Inger dit. De har båda ingen dator. Folk i min skrivgrupp har dator. Kanske kan de inte använda den. Gruppens ledare säger att många inte kan skicka ett mail. Vad gör man då. En grundläggande datakurs. En ung präst, i församlingshemmet, har lovat mig att hålla i det. Skönt, jag har haft mac i fem år. Kan kanske inte på en vanlig PC.
Min mobil visslar när det kommit ett mail. Nu har den börjat vissla ändå. Åke vill inte lämna in den. Den har ett allvarligt fel, som han inte tar på allvar. Det går inte att avsluta samtal med den. Ibland blir jag sittande i fem minuter. Skärmen är bara svart. Varje dag spelar jag en stund på min keyboard. ”Blott en dag”, är min favorit. Psalmen alltså. Jag har hittat ett underbart sound. Jag har en separat mixer, och ett separat reverb. Jag har mycket eko nu. Både på sång, och keyboard. Hög volym. Igår kom jag att tänka på en sak. Hur lyhört här är. Tänk om grannarna hör min sång. Jag spelar med lurar, för att inte störa. Tänk om de i alla fall hör bara min sång. Sådant kan låta hemskt. Det vet jag. Efter att jag tänkt på det, har jag slutat sjunga. Nu tänker jag bara sången, medan jag spelar. Nu visslade telefonen igen. Inget mail har kommit. Inget SMS. Något är fel. Ett nytt mail syns i telefonen, men inte i datorn. Klockan är arton och tio. Jag har nyss ätit. Hur går det i Ukraina? Jag har många läsare därifrån, på min blogg. Jag bjöd in Gunnel och Inger dit. De har båda ingen dator. Folk i min skrivgrupp har dator. Kanske kan de inte använda den. Gruppens ledare säger att många inte kan skicka ett mail. Vad gör man då. En grundläggande datakurs. En ung präst, i församlingshemmet, har lovat mig att hålla i det. Skönt, jag har haft mac i fem år. Kan kanske inte på en vanlig PC.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar